En kortlek ser ut som ingenting särskilt. 52 kort, fyra färger, enkelt tryck. Ändå så har den roat människor i över sexhundra år
Tänk på det en sekund.
Sex sekel, och vi spelar än idag Femtiofem eller liknande spel med samma grundprincip som generationerna före oss gjorde beställa egen kortlek.
Ursprunget börjar i Kina och rör sig sedan genom den islamiska världen till Europa under 1300-talet. Frankrike gav oss de fyra färgerna vi känner igen idag - hjärter, ruter, klöver, spader. Enkelt, elegant, briljant billigt att trycka. Det är anledningen till att det spred sig så fort.
De flesta underskattar hur mycket materialet spelar roll. Ett kort av dålig kvalitet böjer sig lätt, drar åt sig fukt och sväller, blir slappt som en gammal chipspåse efter en kväll med poker. Ett kort av hög kvalitet, tryckt med rätt laminering, ger nästan en textilkänsla i handen.
Proffs pratar om "snäpp" - det ljudet när man rifflar en kortlek av hög kvalitet.
Det kan låta konstigt, men det förstår man när man hör det.
Sedan finns det samlarvärlden. Det är där det blir galet. Vissa betalar tusentals kronor för en originallek från Bicycle, från 1950-talet, i orörd förpackning, fortfarande insvept i cellofan.
Andra jagar konstnärligt utformade kortlekar från små tryckerier i Portugal eller Nederländerna.
Det är lite som vinylskivor – funktion är sekundär, känslan är det som räknas.
Digitala kort finns förstås. Poker-appar, digitala spel, framför allt. Men något går förlorat.
Ljudet av kortbordet.
Tyngden i handen. Att kasta ett kort med attityd, om man så vill säga, går helt enkelt inte att återskapa på en skärm.
Om du vill skaffa din första seriösa kortlek, bortse från plastfodralet från bensinstationen. Leta efter kort i 310 gsm eller tjockare, helst med en plastbelagd yta – det klarar av slitage och fläckar bättre. Theory11 och Bicycle är säkra kort. Om du vill ha något mer unikt, kolla in mindre varumärken som Kings Wild Project.
Barn tycker om kortspel av andra skäl. Ett enkelt spel som Go Fish tränar turtagning, minne, tålamod – utan att någon förklarar det som utbildning. Barnen bara leker och spelar. Mer behövs inte.
Sedan har vi också tarotkort, som tekniskt sett också är spelkortlekar, även om det är med en annan målgrupp och ett helt annat syfte. Somliga samlare köper båda varianterna och blandar dem aldrig – nästan som en princip.