En kortlek ser ut som ingen stor sak. Femtiotvå kort, fyra färger, lite tryck. Trots det har den fascinerat människor i mer än sex sekler
Tänk på det en sekund.
Sexhundra år, och vi spelar än idag Femtiofem eller liknande spel med samma grundprincip som våra förfäder gjorde designa din egen kortlek.
Ursprunget börjar i Kina och tar sig sedan genom Mellanöstern till Europa någon gång på 1300-talet. Frankrike gav oss de fyra färgerna vi är vana vid - hjärter, ruter, klöver, spader. Enkelt, elegant, briljant billigt att trycka. Det är därför det tog fart så snabbt.
Kvaliteten på materialet betyder mer än folk anar. Ett kort av dålig kvalitet böjer sig lätt, sväller av fukt, blir slappt som en gammal chipspåse efter en pokerkväll. Ett kort av hög kvalitet, tryckt med rätt laminering, känns nästan som tyg mellan fingrarna.
Erfarna spelare nämner ofta "snäpp" - det där ljudet när man rifflar en riktigt bra kortlek.
Det låter löjligt tills du hör det själv.
Sedan har vi samlarnas värld. Där blir det verkligen intensivt. Vissa är beredda att lägga tusentals kronor för en originallek från Bicycle, från 1950-talet, i originalförpackning, fortfarande insvept i cellofan.
Andra jagar konstnärligt utformade kortlekar från små tryckerier i Portugal eller Nederländerna.
Det är lite som vinylskivor – funktion är sekundär, känsla är allt.
Digitala varianter existerar naturligtvis. Appar, onlinepoker, framför allt. Men något saknas.
Ljudet av kortbordet.
Känslan av vikt i handen. Att slänga fram ett kort med stil, om man så vill säga, går helt enkelt inte att återskapa på en skärm.
Om du vill köpa din första riktiga lek, glöm den billiga leken från macken. Sök efter kort i minst 310 gsm, gärna med en plastbeläggning – det klarar av svett och kaffefläckar bättre. Theory11 och Bicycle är pålitliga val. Om du vill ha något mer unikt, titta närmare på mindre varumärken som Kings Wild Project.
Barn älskar kort av helt andra anledningar. Ett enkelt spel som Go Fish lär ut tålamod, minne och att vänta på sin tur – utan att någon förklarar det som utbildning. Barnen bara leker och spelar. Det räcker.
Och så finns det tarotkort, som tekniskt sett också är spelkortlekar, även om det är med en helt annan publik och ett annat användningsområde. Vissa samlare köper båda typerna och håller dem strikt separerade – nästan som en princip.